Jag tror inte att jag lever i nuet. Såg Sofias Änglar igår och fick mig en funderare. Just nu lever jag i att Niklas och jag ska flytta ihop, att det ska bli en underbar sommar och en otrolig höst.Vi två tillsammans.
Borde jag tänka på nuet mer? Visst, jag glädjs så över det liv jag lever, de vänner jag har och den familj jag tillhör.
Tänk om någonting skulle hända dem jag älskar, skulle jag ångra mitt agerande då? Försöker att berätta för mina nära hur bra de är, vad kan man göra mer? Jag älskar, förstår människor det?