Haha, jag orkar inte mig själv. Tror en del av mig dog igår. Jag var inte särskilt påverkad, jag ville bara hem och ingen kunde stoppa mig, trodde jag. Cykel-fan (förlåt svärmor) välter med mig på och jag sjunker från 100 till noll på 3 röda. GALEN! Nu har jag lite mindre tänder i munnen, lite ondare i armbågen och lite mer utåt-stående knä. Det här suger ju!
Gulligt knä väl?
Mamma, var är du när man behöver dig? Jag vill leka barn och gråta i din famn.. Den ena framtanden har för övrigt fått en stöt så den har "åkt bak" och sitter inte som förut. Jag kan inte bita ihop för då biter jag på den, fan! Tandställning nu? Jag vill i alla fall att den ska se fin och hel ut.
Just det, när jag gick ner nyss för att leta efter min mobil ser jag fiskbulle-konserven från när jag kom hem, förvånade? Kan någon bara få mig att inse att man bara har ett liv? Borde jag inte göra något bättre av det? Haha..
Gud vad det känns bra att ha skrivit av sig. Saknat mitt "riktiga" jag som vaknar upp om lördagarna med en marabou vid sängen? Kommer så väl ihåg, fan vad jag tyckte synd om mig själv inatt. Jag var inte annat än värd choklad..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar