Var i Stockholm. Jag, mamma, pappa, Anna och Niklas. Vi brukar inte hålla varandra i handen, jag och min älskling. Vet faktiskt inte varför, bara blivit så. Men idag, idag var dagen. Det var underbart. Mysigt. Sol, klänning, värme och skratt. Det slog mig hur mycket jag
behöver hans sällskap. Från idag kommer jag aldrig att släppa taget om den där handen. Min hand. Hans.
Vad tror du om att jag ska börja skriva dikter?
Bli poet. Kan man bli det? Eller är man det bara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar