Vid protesfabrikens stängsel La du din hand på min axel Och sa att livet var något enkelt Men jag kunde inte hålla med dig På Betonglagd äng stod vi Du bad mig ta kärlek lätt som en vind Men jag var så ung och dumdristig Och tårarna rann ner för min kind För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar Och vem vet hur länge vi har varandra I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet Mötte jag min kärlek
tisdag 7 december 2010
Jag vet att det är tråkigt, att du inte ens läser. Jag måste göra detta för att det känns rätt i mitt hjärta. Lyssna på Håkan Hellström - Vid protesfabrikens stängsel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar